Sophies historia recension: toner i natten recension
Sophies historia recension:
Recension: Moyes, Jojo; Sophies historia; 2012
Av Hanna i Skönlitteratur Jag hade visst glömt att recensera Jojo Moyes Sophies historia som jag läst strax efter förlossningen i maj. Då behövde jag lättsmälta kärlekshistorier och av samma anledning som jag behövde det hormoner , glömde jag bort att skriva om den. Sophie driver ett hotell i Frankrike , ett hotell som kommer att tas över av fiendemakten Tyskland. En tysk officer blir förtjust i ett porträtt av henne som hennes man målat. Samtidigt får vi läsa om änkan Liv som bor i London och försöker få ordning på sitt känsloliv. Hon har en vacker tavla som hon älskar. När hennes hem är med i en inredningstidning får någon syn på målningen och tror att den rättmätigt tillhör hans familj. Det blir en rättsprocess och Liv möter då advokaten Paul. Det är kanske inte väldens mest lättsmälta kärlekshistoria, men den är heller inte så tung som man skulle kunna tro. Historien med Sophie och den tyska officeren är den mest spännande, men när jag läste boken så var det relationen mellan Paul och Liv som lockade mig mest.
Sophies historia
Moyes kanske mest lästa bok är antagligenLivet efter dig, som också filmatiserats. Det här är en lite annorlunda berättelse om man ser till Moyes övriga utbud, där det mesta hamnar inom feelgood-genren. Den här romanen går lite utanför, trots att den innehåller kärlekshistorier. Bokens första del handlar om Sophie Lefevre, som återvänt till sin hemby St Péronne efter att ha bott i Paris tillsammans med sin man Edouard, som blivit skickad till fronten. Året är och Sophie driver tillsammans med sin syster, vars make också ligger vid fronten, det lilla familjehotellet. De försöker på detta vis försörja sig, vilket är svårt eftersom de ockuperande tyskarna konfiskerar precis allt. Det finns en nagelbitande episod där de lindar in en spädgris och håller den på armen för att få tyskarna att tro att den är en baby. En ny tysk officer fascineras av ett porträtt av Sophie som hennes make målat. Denna fascination kommer att bli ödesdiger för Sophie, som tvingas fatta ett livsavgörande beslut.
Jojo moyes böcker
Detta är innan första världskriget och när hennes man är ute i kriget så är tavlan en av hennes enda tröst under Tysklands ockupation av Frankrike. En tysk officer har däremot fått upp ögonen för tavlan. Under modern tid hänger tavlan i Livs sovrum. Hon är änka och fick tavlan i bröllopspresent av sin man. Men nu har det dykt upp krav från Sophies familj, som hävdar att tavlan är ett krigsbyte som tyskarna stal under kriget och de vill ha tillbaka tavlan. Liv vill absolut inte göra sig av med tavlan. Den här boken är för mig en sådan där bok som lämnar mig med en känsla av "jaha - och mer då". Jag tycker varken om boken eller tycker illa om den utan den hamnar precis där i mitten. Jag kan inte riktigt knyta an till berättelsen, eller bry mig speciellt mycket om karaktärerna. Vilket känns synd för potentialen hos boken tyckte jag ändå fanns där. Kanske är det så att boken hade tjänat på att bli läst i stället för lyssnad på men jag är ändå en aning tveksam.
Sista brevet från din älskade
Första världskriget fyller år i år. Romanen Sophies historia inleds i Frankrike, år Sophie Lefevre har flyttat hem från Paris, och driver tillsammans med sin syster familjens hotell i den lantliga hemstaden medan deras respektive män slåss vid fronten. Edouard köper present efter present i varuhuset och ger till Sophie. Så småningom målar han hennes porträtt, och de gifter sig. Det är detta porträtt som kommer att orsaka så mycket besvär och så många intriger … När nye tyske kommendanten får syn på Sophies porträtt blir han besatt av porträttet eller av Sophie? Eller av båda två? Liv Halston äger det och ser det som sin bästa vän Sophie är den enda hon klarar av att prata med efter makens för tidiga bortgång. Han var 38 och berömd arkitekt, hon var 26 och behövde inte jobba. Tillsammans reste de över hela världen. Porträttet var hennes bröllopspresent. Jobbet han håller på med innebär att han ska återbörda Sophies porträtt till Edouards familj — år , 90 år efter det målats.