Renässansen härskare: när började renässansen
Renässansen är
Före renässansen, under medeltiden, ansåg människor att livet skulle vara tufft. Man skulle arbeta eller vara med om krig tills döden kom som en befriare. Men så, och talet, uppstod en grupp av tänkare som kallades humanister i Italien och Frankrike. De studerade skrifter från antikens Grekland och Rom och insåg att tidigare civilisationer sett annorlunda på livet. Då hade begreppet inte den anti-religiösa klangen det har i dagens politiska debatt eftersom nästan samtliga av dem var troende katoliker. De sa att man för att kunna dyrka Gud korrekt måste man beundra hans skapelser, och i synnerhet skapelsens krona: mänskligheten. Genom att fira den mänskliga rasen och allt vad den kan åstadkomma menade de att de dyrkade Gud bättre än dystra präster och munkar som malde på om arvsynden och ständigt uppmanade människor att bekänna sina synder och ödmjuka sig inför Gud den Allsmäktige. Faktum är att vissa av dem hävdade att Gud inte bara skapade människan till sin avbild, utan även planterade litet av sin egen gudomliga kraft i människan.
Renässansen författare
Under talet började italienska akademiker använda ordet umanista, myntat av diktaren Ludovico Ariosto , [1] när man talade om studier av klassisk litteratur och dess konst. Detta inkluderade även retorik. Det var inte förrän under talet som vår motsvarighet till ordet humanism uppstod i engelskan. Det var i början av talet , förmodligen i Tyskland , som begreppet omvandlades till ett materiellt fenomen. Humanismen var ett annat sätt att se på utbildning då den medeltida skolan i huvudsak fokuserat på kristen lära, studier av bibeln. I motsats till de medeltida värderingarna om världen så studerade humanisterna hur världen såg ut ur ett mer världsligt perspektiv. Den humanistiska skolan förberedde för yrkesutbildning och forskning inom naturvetenskap. De förberedde män för vidare yrkesutbildningar så som till läkare, advokater och professionella teologer. Man studerade antik litteratur inom ämnena logik, naturfilosofi, medicin, juridik och teologi.
Renässansen: konst, vetenskap och mänsklighetens återfödelse
Spela avsnitt Renässansen är ett av de mest positivt värdeladdade epokbegreppen i Europas historia. Det står för nytänkande och kreativitet, för universalgenier, upptäckare och uppfinnare. Det leder tankarna till Leonardo da Vinci, Michelangelo och Rafael, liksom till Peterskyrkan i Rom, palatsen och konstmuseerna i Florens och till våra egna Vasaborgar i Kalmar och Vadstena. Men vad var egentligen renässansen? Hur revolutionerande var utvecklingen, om vi jämför den med medeltiden? För att komma renässansen in på livet måste vi styra kosan söderut, mot Italien. I och talens italienska kulturmiljöer väcktes intresset för antiken, både det klassiska latinska språket och den klassiska konsten och arkitekturen. Vägen framåt gick, menade man, via en återfödelse av antiken och dess syn på människa och samhälle. Genom att efterlikna de romerska och grekiska förebilderna skulle människan växa och bli större i kropp och ande. Likväl fanns det en gräns för hur långt man kunde sträcka sig.
Renässansen härskare:
Renässans, upptäcktsresor och en ny världsbild M Bild: SO-rummet. Målning av Gerrit Dou Renässans, upptäcktsresor och en ny världsbild En vetenskaplig världsbild växer fram Under talet började idén om en ny världsbild få fäste. En viktig orsak till den här utvecklingen var boktryckarkonsten som nu gjorde det lättare att sprida kunskap och ta del av andras idéer. Forskarna experimenterade, räknade och mätte. Det ledde till en rad tekniska uppfinningar. Astronomerna byggde stjärnkikare som gjorde att de kunde se längre ut i universum än tidigare. Det de såg i sina kikare stämde inte med kyrkans världsbild. Därför menade de, tvärtemot vad kyrkan lärde, att den klotformade jorden roterar runt solen som också är världsalltets centrum. En vetenskaplig världsbild växer fram Under talet började idén om en ny världsbild få fäste. Men allteftersom nya vetenskapliga idéer spreds, fick kyrkan allt svårare att stå emot. Det dröjde dock till en bit in på talet innan kyrkan erkände den heliocentriska världsbilden med solen istället för jorden som världsalltets mittpunkt.