Ligament skada handled: ligamentskada handled läkningstid
Ligament skada handled:
Sl-ligamentskada
Besvärsdebut Hos klättrare dyker besvären ofta upp efter perioder med intensiv träning eller av andra anledningar ökad exponering för vissa moment i klättringen t. Inte sällan under projekterande av boulderproblem eller leder innehållandes mantlingar, underclings, tunga gastons eller pinchar. Eller om man blivit hängande i en hand efter att man halkat med fötterna. Initialt kan det vara smärtsamt att röra och belasta handen i samtliga riktningar och vilosmärta kan förekomma, men med tiden förekommer oftast smärta, knäppningar och begränsande svaghet mer specifikt i samband med belastning av handleden i vissa lägen. Risk för långvariga besvär En vanlig strategi vid smärta är vila, vilket ofta känns bra initialt då avlastning tar bort provocerande moment. Men, avlastning över tid ökar inte tolerans för belastning. Efter en längre tids avlastning ökar risken för både långvariga besvär och nya idrottsskador vid återgång till aktivitet.
Handledens ligamentskador – diagnostik
Print Ligamentskador i handleden är mycket vanliga. Vid distala radiusfrakturer förekommer samtidigt ligamentskador i minst 50—75 procent av fallen, förvisso oftast partiella [1], där skador i triangulära fibrokartilaginära komplexet TFCC dominerar. Nya rön visar att ligamentskador är vanliga också vid scaphoideum-fraktur [2]. I cirka en tredjedel av fallen av midjefraktur på scaphoideum fann man samtidig skada på skafolunära ligamentet. Ligamentskador, som inte sällan drabbar unga patienter, missas ofta initialt på grund av bristande kunskap och erfarenhet samt svårigheter i diagnostiken. Det gäller att vara uppmärksam på skademekanismen och ha hög grad av misstänksamhet om att ligamentskada kan föreligga. Obehandlade ligamentskador leder ofta till karpal instabilitet och slutligen artros. Det är vanligt att akuta skador initialt försummas på grund av att de inte syns på röntgen. Patienter som har kvarstående patologiskt status mer än två veckor efter ett kraftigt handledstrauma, där röntgen varit normal, har i 40 procent av fallen visat sig ha behandlingskrävande ligamentskador [3].
Tfcc-skada operation
Vanliga symptom Smärtor på lillfingersidan av handleden. Dessa ökar ofta då handleden belastas och samtidigt roteras. Till exempel är det svårt att hälla vätska ur en tillbringare. Man kan uppleva nedsatt kraft, känsla av ostadighet, knäppningar och upphakning samt att man inte kan lita på handleden. Ibland upplevs en känselstörning med pirrning och domning ut mot lillfingret. Orsak Mellan de två underarmsbenen i handleden finns stabiliserande ledband ligament. Mellan ledbanden ligger en meniskliknande struktur. Vid skador på denna kan rörligheten, kraftöverföringen och stabiliteten påverkas. Ofta skadas fästet på lillfingersidan. Vanlig orsak är ett fall eller en vridskada med rotation i handleden. Även upprepade mindre skador eller långvarig tung belastning kan leda till att ledbanden påverkas och successivt till en försämrad stabilitet i handleden. Behandling Graden av besvär och instabilitet samt genomförda behandlingar är av betydelse inför planering av fortsatta åtgärder.
TFCC-SKADA
Vid distal radiusfraktur tycks det i över hälften av fallen även finnas skada på SL-ligamentet även om rupturen oftast inte är total. Denna tycks oftast läka efter 4 veckors gipsbehandling. Lunatum roteras dorsalt medan skafoideum roteras volart efter att SL-ligamentet rupturerat. Kommer i förlängningen att ge artros. VISI: volar intercalated segment instability. Lunatum roteras volart då det lunotrikvetrala ligamentet rupturerat. Symtom Smärta centralt och dorsoradialt i handled. Nedsatt greppstyrka. Ökat avstånd mellan skafoideum och lunatum på frontalbild av handled. Men detta visas på röntgen först månader efter skada. Utredning Positivt Watsons test tyder på SL-ligamentskada. Jämför med slätröntgen av andra handleden. Man kan göra slätröntgen med provokation - med knuten hand och handleden i neutralläge, radial- resp. Detta kan visa dynamisk instabilitet med ökat avstånd mellan skafoideum och lunatum vilket föregår statisk instabilitet, men syns ändå inte förrän efter ett par månader.