Kinesiskt tulpanträd: liriodendron tulipifera
Tulip poplar
Linné , Utbredning Tulpanträd Liriodendron tulipifera är en art i familjen magnoliaväxter och förekommer naturligt i östra USA. De karaktäristiska bladen. Trädet blir upp till 60 meter högt [1] som vildväxande, men är vanligen mycket lägre. Det är lövfällande och får med tiden en djupt fårad bark. Stiplerna är stora 3,5 cm och omsluter först knoppen. De sitter kvar en tid efter att bladet utvecklats, men faller senare av. Bladskaften är långa, cm. Bladskivorna blir cm lång och är mycket karaktäristiska med tvärt avhuggna eller grunt urnupna spetsar och vanligen en till två sidoflikar på varje sida. De är ljust gröna och med tiden får de en något blådaggig undersida. Bladen kan liknas vid en stiliserad tulpan. Höstfärgen är gul till guldgul. Blommorna blir cirka 10 cm i diameter och sitter ensamma, de är toppställda, doftlösa och tulpanlika. Hyllet består av 9 hylleblad , de yttre tre är tillbakadragna och foderbladslika , de inre sex är kronbladslika.
Tulpanträd L. Utbredningen är typiskt arcto-tertiär. De kan odlas som park- eller trädgårdsväxt i södra Sverige , men den kinesiska arten är mycket sällsynt i odling. De bildar stora lövfällande träd och har en bark som med tiden spricker upp i längsgående plattor. Knopparna innesluts av de två stora, förenade stiplerna. Bladen är strödda med långa bladstjälkar. Bladskivan är mycket karaktäristisk med tvärt huggen eller urnupen spets med en till två sidoflikar. Blommorna sitter ensamma, de är toppställda och doftlösa och utvecklas redan tidigt på säsongen. Hyllet består av 9 hylleblad , de yttre tre är tillbakadragna och foderbladslika , de inre sex är kronbladslika och sitter i två kransar och liknar till formen en tulpanblomma. Ståndarna är talrika. Karpellerna är många och sitter i spiral i en kottelik samling. Varje karpell har två fröämnen. Tulpanträd blommar först som äldre exemplar. Arterna [ redigera redigera wikitext ] De två arterna är mycket lika varandra men skiljs genom att tulpanträd L.
Plantor Liriodendron tulipifera - tulpanträd Det storbladiga tulpanträdet var ett av de första trädena som hämtades från den amerikanska kontinenten till Europa, och inte utan orsak, trädet som kan växa till en höjd av 50 meter och blommar med stora gula tulpanliknande blommor måste ha varit en oemotståndlig syn för europeerna på -talet. Tulpanträdet är närbesläktat med magnolian och dess utvecklingshistoria är mycket gammal. I fossila lagringar från kritperioden har man påträffat för tulpanträdet typiska blad. Det flikiga bladets spets ser ut som om den blivit avriven. Tulpanträdet blommar på försommaren efter bladsprickningen och blommorna döljs delvis av bladen. Till hösten färgas tulpanträdet i nyanser i vackert gult och orange. Bäst trivs tulpanträdet på bergsluttningar i Alleghany i USA. I de nordvästra delarna av sitt utbredningsområde måste tulpanträdet tåla vintrar som påminner om våra finska förhållanden. Hos oss befinner sig tulpanträdet ändå i den yttersta delen av sitt härdighetsområde och endast buskartade träd har på skyddade växtplatser vid sydkusten klarat sig under någon längre tid.
Tulpanträdssläktet
Från maj i landets södra delar Planteringsdjup ggr lökens höjd med spetsen uppåt Odling Plantera dina tulpanlökar från september fram till att tjälen går ned i marken. Plantera gärna tidigt på hösten. Tulpanlökar vill stå i väldränerad jord - annars riskerar de att ruttna. Tillsätt gärna benmjöl så klarar de vinterkylan och kan stå emot svampangrepp bättre. Blodmjöl precis innan blomningen på våren ger en extra näringskick - det ökar också chansen att tulpanen ska bilda en sidolök och därmed blomma även nästa år. Tulpaner som blir höga och resliga bör inte planteras där det är kraftigt vindfång. På utsatta platser väljer man med fördel en lägre tulpan. Gör en grop i jorden och plantera löken med den spetsiga delen uppåt på dubbla djupet i förhållande till lökens höjd. Sätt gärna många lökar ihop för att skapa effekt och fylla rabatten. Härdighet Tulpaner är härdiga i större delen av landet. Härdighet beror mer på sortens egenskaper lökens kvalitet samt dess motståndskraft mot sjukdomar.