Fn konventionen: mänskliga rättigheter lista
Vad är en konvention
Om oss Så skyddar FN de mänskliga rättigheterna FN:s främsta redskap för att skydda de mänskliga rättigheterna är konventioner. Länder som har ratificerat en konvention har förbundit sig att agera i enlighet med dess innehåll. Ett land ansluter sig till en konvention i två steg: Först sker ett undertecknande som ett viljeuttryck av en regering att verka för en ratificering av konventionen. Därefter ser landet över och ändrar, om det är nödvändigt, sin nationella lagstiftning så att den överensstämmer med konventionen. När arbetet med den nationella lagstiftningen är klar kan landets styre godkänna att konventionen ratificeras. Länder som har ratificerat en konvention kallas för konventionsstater. Det finns möjlighet att reservera sig mot konventionstexten, något som många länder utnyttjar. Reservationer urholkar konventioner Ett problem med reservationer är att innehållet i en konvention riskerar att urholkas om ett land reserverar sig mot alltför många eller alltför viktiga bestämmelser och MR-instrumentet ger kanske inte längre det skydd det var tänkt att ha.
Fn konventionen:
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Utbildningar Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning Personer med funktionsnedsättning har rätt att vara delaktiga i samhället och att kunna leva ett självständigt liv. Stödet till enskilda personer och samhället i stort ska utformas så att personerna kan leva som andra. Barn har särskilda rättigheter att komma till tals. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning antogs av Förenta Nationerna, FN, Sedan är Sverige juridiskt bunden av konventionen. Konventionens syfte är att stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Den fokuserar på icke-diskriminering och listar nödvändiga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska kunna ta del av medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Några av konventionens mer centrala delar och principer handlar om rättskapacitet, tillgänglighet, att leva självständigt, vård, hjälpmedel, delaktighet och brukarinflytande.
Fn konventionen barns rättigheter
De baseras på den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som antogs av FN:s generalförsamling Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna var ett svar på de övergrepp och den misär som människor utsatts för under andra världskriget. Genom förklaringen enades generalförsamlingen om att människovärdet är universellt och omfattar alla individer, oavsett medborgarskap, ålder, kön eller ställning i övrigt. De ansåg att människovärdet måste skyddas genom mänskliga rättigheter som var och en ska kunna åberopa vid förtryck, övergrepp, missförhållanden eller marginalisering. FN:s generalförsamling enades också om ett världsomfattande samarbete för mänskliga rättigheter mellan och inom medlemsstaterna i FN. Detta lade grunden för MR-konventionerna och det system som idag arbetar för att granska och följa upp implementeringen. Vilka FN-konventioner har Sverige tillträtt? Sverige har tillträtt och är folkrättsligt bundet av sju av FN:s konventioner om mänskliga rättigheter.
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna 30 artiklar Den allmänna förklaringen består av 30 artiklar som gemensamt uttrycker de grundläggande och universella fri- och rättigheterna. Artiklarna behandlar både sådant som alla har rätt till, som frihet och utbildning, och sådant som alla har rätt att vara fri från, som slaveri och tortyr. Det är den första universella förklaringen om att det finns grundprinciper av odelbara rättigheter som gäller för alla och som världens stater gemensamt ska leva upp till. Förklaringen är en gemensam viljeyttring och ett moraliskt ställningstagande av världssamfundet, som inte är juridiskt bindande. Förklaringen utgör däremot utgångspunkten för många juridiskt bindande fördrag, konventioner och traktat. Förklaringen utgör grunden i det internationella arbetet med att övervaka de mänskliga rättigheterna i världens stater. Förklaringens uppkomst Efter andra världskriget fanns det en stark vilja att på internationell nivå skapa en gemensam överenskommelse om universella och odelbara rättigheter så att liknande övergrepp inte skulle kunna ske i framtiden.